Jag och Lukas har varit på semester i Kroatien i två veckor och detta är min reseblogg, som jag skrev på min Windows-mobil men postar i efterhand eftersom nätåtkomsten inte var något vidare under semestern. Se alla inlägg här.
Fredagen den 10 juli
Hyrde fyrhjuling igen och gav oss av på jakt efter Lovrečina, som påstods vara den enda sandstranden på Brač. Skitsnack visade det sig! Dessutom är sand klart överskattat. Lovrečina var dock en fin strand, undangömd i en vik utan skyltar med en väg där en bil och en fyrhjuling knappt kunde mötas. Vi trodde flera gånger att vi hade kört för långt eller var vilse innan vi kom fram! Väl där lapade vi sol, badade, klappade åsnor och åkte hem igen. På eftermiddagen stack Lukas iväg för en kurs i vindsurfing så jag styrde fyrhjulingen mot Sutivan, en lugn och förvånansvärt avturistad by cirka 6 km från Supetar. Underbara grusvägar längs vattnet, perfekta för bredsladdar. Bara att lätta på häcken och svänga! Blev tillhutad av kroatgubbe med speedos och hängbuk när jag övade snygga sladdar i ett grustag som tydligen klassifierades som strand. Vätskepausade i Sutivan, följde vägen en bit till för att spana på de extravaganta villorna/tjejerna längs stranden och vände sedan hemåt. Lukas okarakteristiskt trött efter surfandet så vi lade oss tidigt.
Lördagen den 11 juli
Mon dieu, halva semestern kvar! Väcktes omänskligt tidigt (kvart i åtta) av rabiata städtanter som ville plöja av vår lägenhet. Alla andra hade tydligen lämnat lägenheterna klockan sex. Whups… Snabbpackade och snabbfrullade, tog vår packning och gick ett varv genom staden innan vi satte oss att vänta på bussen mot Sumartin för att där ta färjan mot Makarska. Bortsett oss var det bara trädgårsskötare, solstolsbärare och taxichaffisar vakna. Kom så småningom iväg med rätt buss (efter att den elaka tanten i biljettkuren försökt lura ombord oss på en annan) och hamnade efter en dryg timme i den tråkigaste hålan på Brač, även känd som Sumartin. Där var det dessutom mulet och blåste småspik, så när vi valde ett bord nära vattnet för vår lunchpaus dröjde det inte länge innan orkanvindarna tvingade oss längre inåt lands. Efter lunch gick vi ombord på färjan till Makarska. Kön var låååång och vi som tog oss ombord roade oss kungligt åt den hettade diskussion som uppstod på kajen när en fet gubbe med asien-SUV insåg att han inte skulle få plats. Väl framme i Makarska somnade jag som en klubbad säl. Orkade upp lite senare för upptäcktsfärd och middag. Tyvärr tycks Makarska vara en turistfälla utan dess like med fler lapptiggare än blå linjen.
För övrigt … så finns det både för- och nackdelar med att ta sig runt Brač på fyrhjuling. Det går långsammare än med bil, men det handlar ändå inte om några längre sträckor – man täcker med lätthet halva ön, inklusive ett antal stopp, på en dag. Fördelen är att man får närmare kontakt med omgivningen – hör alla ljud och känner alla dofter, vilket inte är fallet annars. Man stannar när- och varhelst man ser något intressant. Fartvinden räcker oftast för att inte göra värmen olidlig. Dessutom kan man ofta ta roliga småvägar som går närmare vattnet eller längre inåt landet, och se mer av Kroatien än vad som syns från den asfalterade vägen! Fyrhjulingen är dessutom mycket billigare än en bil att hyra och drar mindre bensin. Den största nackdelen är egentligen att man bara kan åka två personer per fordon, och redan då går det ganska långsamt i uppförsbackarna. Hyr varsin om ni har möjlighet!