Kamrater, medborgare, hästvänner!
Vi, de undertecknade, önskar med detta brev höja våra röster mot det allt snabbare intåget av bilism i vårt älskade samhälle. Vi är av meningen att denna nya teknologi inte medför några särskilda fördelar jämfört med det transportmedel som i hundratals år tjänat vårt samhälle på bästa sätt: Hästen.
Låt oss först konstatera att en häst aldrig behöver “tankas”. Gräs är inte bara billigt utan finns överallt i vårt avlånga land. Förvisso byggs ett nätverk av s k “tankstationer” ut redan i detta nu, men detta medför ju stora kostnader för infrastruktur som kunde användas till mer trängande syften, till exempel anläggandet av fler ridsportarenor.
Och på tal om teknik, är en annan av hästens många fördelar att den aldrig kan gå sönder. Detta på grund av att hästen är befriad från tekniska moderniteter, som ju ständigt krånglar. Förutom då de “moderna” hästar som är utrustade med finesser såsom sadel eller träns – onödigt trams, då alla riktiga män ändå rider barbacka.
Bilen kan framför allt inte tävla med hästen i den allerstädes viktiga frågan om räckvidd. Minns mongolerna, som invaderade hela kontinenter burna endast på hästrygg. Vi kan nog alla vara överens om att en sådan sak vore omöjlig med bränsledrivna fordon så som tekniken ser ut just idag.
De känslomässiga aspekterna är också viktiga. Hästens behagliga läten, det rytmiska hovstampet, gnäggandet, den säregna doften av dess avföring. Bilar är med sitt jämna brummande känslolösa och sittandes, om nog så bekvämt, i kupén får en knappt alls förnimma någon angenäm doft. Upplevelsen är i allt väsentligt fruktansvärt steril.
Våra opponenter har framfört bilens “objektiva” fördelar och även om vi inte avser repetera dem här vill vi helt oaktat dessa framhäva att vi har en stark känslomässig koppling till hästen och associerar hästägandet med en stor personlig prestige, särskilt om hästen var väldigt dyr i inköp och iögonfallande för allmänheten. Särskild hänsyn bör tas till att många av våra medlemmar är män över 60 år, som inte har så många andra attribut kvar med vilka att söka locka till sig fagra möars uppmärksamhet.
Vi ser på den fortsatta utvecklingen med oro. Hur ska vi ryttare kunna få tag i foder när man bygger tankningsanläggningar på ängarna och ersätter vattenhoar med Seven-Eleven? Att ersätta mjuka, behagliga lerstigar med hård, onaturlig asfalt är tillika dåligt både för ridkomforten och hovarna.
Vi vänder oss mot att strängare djurskyddslagar gör det både dyrt och omständligt för oss att fortsätta behandla våra djur illa, som vi gjort i hundratals år. Dessutom upplever vi en ökad brist på förståelse från allmänheten. Förvisso medger vi att den milda förorening av gatumiljön som hästtransporterna medför utgör en viss olägenhet. Men det kan faktiskt inte vara vårt ansvar att städa upp våra egna hästars skit, det ansvaret måste rimligen ligga på hästens tillverkare, det vill säga, dess föräldrar.
Vi kräver därför att Konungen omgående vidtar åtgärder för att stoppa bilismens framfart och bevara hästens roll som samhällets främsta och huvudsakliga transportmedel.
Med vänliga hälsningar,
Hästupproret 3.0
