Jag ska utan vidare medge att jag är en sån där partypooper som blir extremt skeptisk mot produkter och varumärken som har högljudda fans. Ju fler människor som känner sig nödgade att sprida hype och förklara sin kärlek till en viss produkt, desto mer övertygad är jag om att tillverkaren av sagda produkt maskerar dess brister genom att slå in den i en vision och ett livsstilskoncept. Apple är ju något slags referensexempel på den här affärsmodellen och även om stjärnglansen kring det företaget har falnat betydligt på senare år (en person i mitt flöde uppmärksammade iPhone 7-lanseringen) så tycks konceptet fortfarande fungera utmärkt för andra.
Case in point: Tesla Model S. Jag tänker börja med att göra er som väntade er en rejäl sågning besvikna. Det är en riktigt bra bil, förmodligen den bästa jag någonsin har kört. Min korta provtur övertygade mig om att bilar med förbränningsmotorer inom några år kommer att kännas lika passé som fasta telefoner och handhållna spelkonsoller gör idag för alla som växt upp med smartphones. Jämfört med BMW i3 (en av tre elbilar jag provkört) är Model S snabbare, snyggare, mer praktisk och förmodligen ett bättre köp i nio av tio fall.
Med detta konstaterat är nästa fråga jag ställer mig om nu är rätt tillfälle att köpa en elbil. Där svarar jag nej. Det finns nämligen inga bra alternativ på marknaden. Men jag skrev ju precis att Teslan är grym? Absolut, men när grundmodellen kostar dryga tre kvarts miljon kronor och modellen som når över 50 mils räckvidd väl över miljonen så vore det faktiskt uppseendeväckande om Model S inte hade varit den bästa bil jag någonsin provkört. Antalet bilar i den prisklassen jag kört kan nämligen räknas väldigt enkelt: En.
En titt i motorpressen bekräftar bilden. Visst får Model S höga betyg men inte anmärkningsvärt höga. Den vid det här laget lätt åldersdigna BMW 3-serie får högre medelbetyg. Inte för att det är en bättre bil än Model S, naturligtvis. Utan för att Model S till det pris den betingar borde vara mycket bättre än vad den faktiskt är. Det är en bil full av pinsamma misstag, som kan härledas direkt till Teslas ställning som nykomling på marknaden och de stora krav de lagt på sig själva att dra in pengar för att bekosta vidare forskning och utveckling – vilket är absolut nödvändigt för att inte bli omsprungna av de etablerade tillverkarna.
Det största och mest graverande misstaget är valet av bildskärmar som både instrumentpanel och manövrering av bilens olika system. Panelerna är av dålig kvalitet (svärtan på instrumentpanelen är så dålig att den faktiskt lyser upp kupén!) och informationen som visas är flimrig, vilket lockar till sig förarens uppmärksamhet. Tesla har inte utnyttjat teknikens möjligheter, trots att en bildskärm ger i princip obegränsad möjlighet till individanpassning av instrumentens utformning och funktion är inställningsmöjligheterna få – här är andra märken långt före. Särskilt det “minimalistiska” läget på panelen i Volvo XC90 hade varit väldigt välkommet här.
Valet av en pekskärm som manöverdon för bilens alla system – från underhållning till navigation och klimat – ger en första “wow”-upplevelse för föraren men är fullständigt undermåligt ur användbarhetssynpunkt. Gränssnittet lever inte upp till den UX som vi vant oss vid från de senaste versionerna av Googles, Apples och Microsofts produkter. Navigationen mellan menyerna är klumpig och oinituitiv. Skärmen täcks snabbt av kladdiga fingeravtryck. Den är dessutom för lågt monterad för att enkelt kunna hanteras utan att ta ögonen från vägen, och bristen på taktil feedback gör det nödvändigt att se vad man gör.
Pekskärmen är uppenbar lågbudgetlösning, en av flera och betydligt värre än alla reglage som är lånade från en Mercedes-skåpbil (jo, det stämmer faktiskt). Så gott som alla de främsta premiumtillverkarna har valt gränssnitt där ett reglage med vred, knappar och pekplatta kombineras med en skärm som oftast är beröringsfri och placerad nära vindrutan i kombination med en HUD. Skälet är att detta ger föraren tillgång till alla bilens funktioner utan att behöva ta blicken från trafiken. Ofta i kombination med knappar och vred för vanliga saker som ljudvolym och ljudkälla, klimat med mera. Allt detta kan alltså manövreras utan att uppmärksamheten påverkas. Teslas panel är underlägsen i jämförelse. Den i media så omskrivna “autopiloten” är i själva verket en adaptiv farthållare med filhållningsassistent likt vad andra tillverkare redan erbjuder under mindre vilseledande namn.
Nej, tekniken inne i kupén imponerade inte på mig. Teslas stora USP är drivlinan och körupplevelsen. På det området är man ännu oslagna, åtminstone i serieproduktion, men hur länge det försprånget kvarstår är oklart. Så gott som alla större tillverkare har, eller arbetar på, såväl rena elbilar som plugin-hybrider. För den som oftast kör kortare än den sträcka som hybriderna klarar av att köra på ren el (ca 50 km) är de förmodligen ett bättre val idag, då priserna inte är astronomiska och förbränningsmotorns överlägsna räckvidd kombineras med elmotorns fördelar på korta sträckor. Men de tillverkare som idag inte har långt framskridna planer på rena elbilar ligger antagligen mycket dåligt till.
Förmodligen kör jag idag min sista egna bil med förbränningsmotor, framtida hobbyprojekt möjligen undantagna. När jag kan köpa en riktigt bra elbil som inte tvingar mig att sälja vitala organ på svarta marknaden så slår jag förmodligen till. Kommer det att stå Tesla på den? Teknikförsprång i all ära, men när elbilar når good enough-stadiet så kommer det trumfkortet inte att ha något värde längre. Då kommer bilens övriga egenskaper att avgöra, precis som med vanliga bilar idag. Likt Apple kommer varumärket Tesla förmodligen att hållas varmt om hjärtat av en inte obetydlig skara fans, men >90% av marknaden kommer att köra något annat.
Vi får se om några år ifall jag blir sannspådd. Själv kan jag inte vänta på att få reda på vad min första elbil kommer att bli. Det märke som är först ut med en cab ligger bra till…