Flaskan är jävligt snygg, konstaterar jag när jag plockar ner den från hyllan på ICA. Att kunna handla “sprit” med matvarorna är också riktigt trevligt. Om nu bara smaken närmar sig något acceptabelt, tänker jag mig att detta kan bli ett återkommande inslag när jag av någon anledning inte vill dricka alkohol men ändå känner för att svalka mig med en “Gin” och Tonic.
Sagt och gjort. Fluère Non Alcoholic Distilled Spirit (Floral Blend of Botanicals) marknadsför sig inte som ett gin eftersom det, förstås, inte är ett gin, men det är ganska uppenbart från produktens beskrivning att denna ska mixas med tonic och dekoreras med en klyfta citrus. Både flaskan och etiketten ser ut att vara inspirerade av Bombay Sapphire, men utan att likna en billig kopia. Bra.
Öppnar skruvkorken och vädrar försiktigt. Ingenting. Va? Till och med billig gin har en tydlig enbärsarom och enbär står med som en av huvudingredienserna i Fluère, men jag kämpar för att urskilja något över huvud taget. Den enda tydliga doft jag snappar upp är sockerlag. Men jag gör nog fel, det är inte så här den ska användas, i produktbeskrivningen står det tydligt MADE FOR MIXING. Okej.
Drar ihop en “GT” på en sexa Fluère, ett par klyftor lime och en skvätt Fever Tree som jag hade slaskandes i kylen. Inte en tonic som borde ta över alls, tvärtom, jag köper den oftast just för att den inte lägger sig i. Trots detta smakar första och andra klunken just… tonic. Med en hint av lime och kanske någon försiktig kuliss av något örtigt som förgäves försöker tränga sig igenom.
Enda möjligheten att kalla detta jämförbart med en GT eller någon riktig drink över huvud taget är om man redan dragit så många järn att smaklökarna sagt adjö. Bidraget till smakupplevelsen kan jämföras med ett slarvigt diskat glas.
Jag har absolut inget emot nykterhet, var och en har en självklar rätt att välja vad och när de vill äta och dricka. Jag har något emot företag som säljer sockerlag i glasflaska och klär på det en fin etikett i syfte att profitera på dem som inte vet bättre.
På nätet ser jag Fluère till salu för 200-400 kronor. Med tanke på att en flaska av den äkta varan – inklusive svensk alkoholskatt – går för ungefär samma pris finns det inget som helst skäl att rekommendera det här blasket. På min lokala ICA hade jag turen att hitta den märkt med “kort datum”, varför den slumpades bort för tio kronor flaskan.
Det priset känns, allt sammantaget, helt rimligt. Att man ska behöva hålla koll på bäst före-datum för en flaska homeopatidricka med socker, desto mindre så.